Det skrämmer mig att det snart har gått fem år sedan du tog ditt sista andetag, du skulle ju komma och hälsa på i min förata lägenhet, sjuta simon med potatisgiväret och finnas där för mig då jag hade dom svåraste frågorna. Men att du inte ens kan medverka på mim 20 års dag gör så ont. Så ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Du var ju den bästa som fanns. Men en sak vet jag, jag älskar och saknar dig mer än ord kan beskriva! Världen bästa farfar!♡